Ungefär en vecka sedan, ordnades Svensk Ungdoms 81:a kongress i Vasa. Kongressen är SU: årsmöte och samlar aktiva från hela Svenskfinland tillsammans för att besluta om förbundets linjer och politik. Kongressen väljer också årligen en förbundsordförande, två vice ordförande och en styrelse.
Jag hade aldrig tidigare deltagit på en kongress. Ifjol skulle jag delta för första gången, hade gjort min anmälan i tid och till och med skaffat tågbiljetterna, men blev sjuk och tvingades stanna hemma.
Men i år var inte bara min första kongress, jag hade också tidigare meddelat om mitt intresse att bli vald till vice ordförande. När vi anlände till Vasa på Fredag med bussen, tillsammans med Nylands och Helsingfors och samkretsen, kände man genast spänning i luften. Jag vet inte om det endast var det kommande valet, nervositeten inför talturerna eller annars bara en spänning inför de kommande dagarna. Valen, som ordnades på söndag, påverkade öppet också stämningen de kommande dagarna.
Men förutom den spänning som kändes i luften, var också den fina känslan att vara omringad av personer som inte bara delar åsikter utan också värdegrunder. Att man kunder debattera om saker som var viktiga för oss alla, och att vi i god anda kunde diskutera utanför plenum oavsett hur debatterna hade framskridit. Vi kunde också tillsammans dela oron över moderpartiets opinionssiffror, spänningen inför det kommande partiordförandevalet samt vikten av EU-valet med tyngden på mandatplatsen i Europaparlamentet. Jag, som ganska nyligen aktiverat mig inom partipolitik, fick en bekräftelse av att jag hittat rätt.
Det ska bli en ära att vara en av Svensk Ungdoms vice ordförande det kommande året. Jag är så otroligt tacksam för det stödet jag fick under kongressen. Jag vill jobba för allas rätt att vara sig själv för den de är i världens bästa ungdomsförbund och i hela landet.
Comentários